Goddag Nybroiter!
-Kolla! Mandelkubbar med saffranssmak. Lars i Idehult lät stolt. Specialbeställning på Sandbergs! Vad kan bli mera advent än doften av saffran, den härliga mandelsmaken och lite pärlsocker i mungipan. Innehåller allt man behöver för att vänta på tomten och Jesusbarnet.
-Tack, sa jag nästan med gråten i halsen. Vad snäll du är. Min favoritkaka med äkta julsmak. Hur visste du att jag tycker så mycket om jul?
-Enkelt, du har smånynnat på ”Jag såg mamma kyssa tomten” sedan september.
-Men tycker ni inte om advent också? frågade jag och vände mig mot de övriga kamraterna vid bron, KungshallsKajsa och ParadisPelle.
-Alltid gjort det, sa Kajsa. Traditioner är bra. Man får möjlighet att lära sig av sina misstag och göra rätt nästa år i stället. För egentligen är allt är precis likadant år efter år, ju!
-Misstag? ParadisPelle blev nyfiken. Vad har du varit med om.
KungshallsKajsa såg lite smått förlägen ut för en gång skull. Annars är hon en rejäl och robust kvinna, snabb i mun och tanke.
-Du vet, kalendrar och ordning och reda är inte riktigt min grej. Jag kör livet lite mera på känsla och inspiration. Men en jul, kanske för 30 år sedan, vann jag ett sånt där adventsljus på en lott hos scouterna. Ni vet, med datum från 1 till 24 längs sidan. Perfekt, tänkte jag. Äntligen kontroll över årets stressigaste månad.
-Så bra, sa jag vänligt. Vad var problemet?
-Det gick bra en vecka. Sedan en måndag, när jag satt mig till och skulle julmysa, ringde granngubben på dörren och ville låna socker. Fast egentligen började han prata skit om Svenssons på trean som har en hund som skäller ibland. Mest gnäll, hunden är ju en golden retriver. Dubbelt så snygg och snäll som alla gnällgubbar i hela världen. Hur som helst. När jag äntligen gett honom sockret och fått iväg min jobbiga granne så gick jag tillbaka till min myshörna. Och ljuset hade brunnit fem datum!
-Tråkigt, sa jag. Men igen, vad är problemet? Du har väl en vanlig kalender?
-Nä, sa Kajsa, den hade jag ju kastat. Kvar var bara den nya för nästa år. Hade litat på att kalenderljuset skulle ta mig genom december. Så allt blev fel. När jag satte mig och skulle titta på Arne Weise på julafton så fanns han inte. Det hade hunnit bli annandagen! Hela jäkla julen missad för en tjurig granngubbes skull. Så aldrig mera ett kalenderljus i december. Värdelöst!
-Men ni andra, hur ser er advent ut?
-Plockar fram min adventsstake, sa Lars i Idehult. Gjorde den i slöjden. Äkta furu och fyra fina hål! Det var min slöjdlärare, de kallade visst honom Ljusstaka-Simon, som tyckte att jag skulle ägna höstterminen åt att göra en adventsstake. Han sågade till en avlång träkloss med bandsågen och sa till mig att sandpappra. Från september till november, varje slöjdlektion, var det fram med träklossen och ett sandpapper. Till slut var den riktigt slät och fin, jag hade gått fram med 00-ans sandpapper. Stolt som en tupp visade jag träklossen för Ljusstaka-Simon.
-Men hålen då, sa Simon. För ljusen.
-Oj, sa jag. Glömde nog det. Hur gör vi nu? Det är advent i nästa vecka.
Jag fick ett stort kraftigt borr och en uppmaning.
-Skynda dig, du har tio minuter kvar av lektionen.
-Så jag satte igång och borra. Tre hål gick riktigt bra. Nästan raka och i linje. Det fjärde kom lite snett och blev kanske inte helt perfekt. Men jag älskar min ljusstake. Den är personlig och är gjord av mig. Så på söndag ska jag sätta mig, plocka fram pepparkakor, kanske lite glögg efter julskyltningen och tända första ljuset.
Nu ryckte ParadisPelle till. Förvånad, nästan arg, ropade han:
-Första? Vad fanken säger du? Man tänder väl alla?
Det blev helt tyst.
Kajsa var först att ta till orda.
-Menar du att du tänder alla ljusen den första advent.
-Absolut, det är det riktiga sätter att fira advent på. Det redigt Nybroitiska sättet. Man tänder alla ljusen, nästa söndag tre, sedan två och sista söndagen ett.
Jag påpekade försiktigt att i resten av världen gör man tvärt om. ”Tror jag att jag hört” lade jag till försiktigt för att inte skapa ett onödigt gräl. Men det var redan igång.
-Hallå, har ni fått precis alla tomtar på loftet. Advent är en nedräkning fram till jul, inte sant? Hur räknar man ner? Exakt! Fyra, tre, två, ett! NEDRÄKNING! Lyssna på ordet. Man räknar neråt. Som när man skickar iväg en raket. Räknade man uppåt skulle människan aldrig ha kommit ut i rymden.
-Så ni har alltså gjort så i ert hem? frågade Lars.
-Absolut, och i de flesta andra Nybroitiska hem, det är jag fullständigt övertygad om. Ni har så fel. Fel, fel, fel, fel! Räkna ner är det enda rätta. I takt med att julen kommer närmare så pyntas det ju mer och mer i hemmen. Första söndagen är det inte så mycket på plats, då är det fullt logiskt att tända alla ljusen i adventsstaken. Nästa söndag har man kanske hunnit få upp lite slingor på balkonger och några ljusstakar till. Då räcker tre ljus. Tredje söndagen har det nyss varit lucia. Hon har sjungit ”nu är ljus uti vart hus”. Då kan man släcka ett ljus till och klara sig med två. Och när den fjärde söndagen kommer så brukar granen vara inne och allt är ljust och vackert. Självklart räcker det då med bara ett ljus! Jag fattar inte varför ni envisas med att göra tvärt emot det enda logiska och praktiska sättet att tända adventsljus. Det äkta Nybroitiska.
Kajsa var fortfarande nyfiken.
-Har du kommit på det själv, eller hur uppstod det här du kallar Nybroitisk advent?
-Min pappa var väldigt idrottsintresserad. Och Nybro har ju alltid kallat sig för en idrottskommun, inte sant? Han sa att man räknar ner när lopp ska starta, exempelvis. Eller de sista sekunderna i en spännande hockeymatch, hela publiken ropar ”fyra, tre, två, ett”. Därför: älskar man jul, som vi gör i Nybro, då räknar man ner under advent. Inget annat konstigt påhitt!
-Kolla själv med era kompisar, i princip hela Nybro börjar advent med fyra tända ljus och slutar med ett. Det är lokal kultur, så det så!
Tyst tänkte jag; typiskt för det här gänget är att vi inte har några andra kompisar än varandra. Men Kajsa hade visst övervägt alla Pelles argument och sa:
-Jag tycker vi prövar. Han kan ha rätt för en gångs skull, är det en äkta Nybrokultur så ska vi inte vara emot. Så, alla som äger stakar för fyra ljus, kör den lokala traditionen. Räkna nedåt den här julen.
-Brovakten, skriv i NybroExtra om det också, så alla vet. Vi i Nybro måste hålla ihop mot alla de som inte förstår eller gör fel. Tomten och Jesusbarnet kommer efter en nedräkning, självklart är det så. Då är det bestämt!
Därefter upplöstes mötet med coronasäkra armbågar i luften som en hälsning. Fyra stycken. För det är ju första advent!
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten
