God dag, kära Nybrobor!
Som vanligt står jag vid räcket till Bolanders bäck och ser dagarna gå. Och litrarna med lite gulaktigt vatten passera under bron. Det rinner ivrigare nu. Kanske blir det en vår i år också!
Idag tänker jag på kamraterna som inte längre finns här vid Torget. De som satt sin prägel på staden och varit en del av dess kultur. Lite ohövligt brukar de kallas för original. För mig är de småstadens härligaste personer och mina sanna vänner.
För visst är det så att definitionen av en riktig varm och välkomnande småstad är att vi ger plats för alla, och att alla får vara de personer de verkligen är. Även de med tuffa liv och förutsättningar!
I mitt Nybro finns plats för en kortväxt Lill-Sven som cyklade omkring på sin specialgjorda cykel, med väska på pakethållaren, och sålde diverse livsnödvändigheter. På den tiden då inga staket och grindar fanns runt fabrikerna gick han runt och sålde penninglotter, skosnören och ännu intimare saker.
Vem minns inte Jack, som målade flaggstänger och fick sig en korv eller två vid stängningsdags i Parkgrillen. Eller Tretum? Kanske Hasse Bula?
En lördag på torget var inte riktigt komplett om inte Spragge kommit fram, dunkat till kraftigt i ryggen och berättat om veckans produktion på Kährs eller nåt annat viktigt.
Från min plats vid bron har jag sett dessa personer komma och försvinna, ofta alldeles för tidigt från jordelivet. Och jag saknar dem. Precis som ett slott får sin storhet av att tinnar och torn höjer sig över taken får småstaden sin charm och karaktär av profilerna och personligheterna. De som märks och hörs.
Och nu kommer min stilla undran: var är vår tids original? Jag ser för få av dem? Inte lever vi väl alla utslätade innesittande liv? Inte låser vi väl in stadens profiler i nåt vi kallar vård? Inte ska man väl behöva anmäla sig till dokusåpor eller andra menagerier i TV för att få leva ut rätten att vara lite annorlunda.
Så tänker jag oroligt, i vårsolen här vid Bolanders bäck. Och så slår det mig en sak till. Något skådespelaren Henrik Dorsin sagt om sig figur från Solsidan, Ove Sundberg:
– Det finns en Ove Sundberg överallt. Om du inte hittar någon i din närhet är det troligen du!
Med andra ord, nutidens original är kanske jag. Eller du! Vi har bara inte märkt det ännu. Skönt!
Så är det bara, ska jag sä´da!
Brovakten
