NybroExtras sommartidning är på väg hem i alla hem och till turister som besöker vår trevliga stad. I den och här kan du bl.a. läsa Brovaktens ”egen” guide om Nybro.
God dag alla besökare i vår vackra kommun. Och så klart, alla ni som redan bor i Nybro. Det är sommar och nu ska man göra en massa saker.
Själv är jag Brovakt. Det betyder att jag har hand om bron över Bolanders bäck mitt i Nybro. En viktig syssla, fylld med stort ansvar. Som häromdagen, när utgivaren av denna tidning kom och knackade mig på min vakna axel (den jag hänger tyngst på har en tendens att somna).
-Du ska skriva en turistguide om Nybro. En ärlig och bra, så turisterna vet vad de har kommit till.
Jag tittade ner över broräcket och försökte tänka. En guide till Nybro måste börja i Nybrobornas sinnelag. Vi är snälla, arbetssamma och ödmjuka. Att förhäva sig är inte vår melodi. Snarare söker vi klokt det stora i det lilla. Något som återkommer i mina funderingar.
Här är den alltså:
Nybro – a Quick Guide.
Normalt pratar jag inte engelska, men Quick Guide lät så tufft. Snodde det från bruksanvisningen till en brödrost jag vann på bingo. Där stod 1. Sätt i kontakten. 2. Rosta. I felsökningsguiden stod också: har du köpt bröd?
Alltså: Nybro – a Quick Guide.
En idrottskommun
Nybro är den moderna idrottskommunen! Med det menas att vi satsar helhjärtat på ungdomar och bredd. Något lag från Nybro hittar du inte i de högre tabellerna. Som alltid, vi söker det stora i det lilla. Elitidrott för vuxna är oss fjärran, vi är smartare än då. Ok, vi försöker nå dit, men mera försiktigt än alla andra, för vi vet ju en sak. Så fort något lag går upp i Sverigetoppen börjar det kosta pengar. Särskilt skattekronor. Arenor ska byggas, dyra spelare ska värvas. Och ofta slutar det med att kommunen får ta över anläggningar och skulder.
Vi är äkta smålänningar! Så vi låter grannkommunerna, typ Kalmar, ta alla elitkostnader och så åker vi och ser deras lag. Och tar oss, som bonus, friheten att hålla på motståndarlaget ifall de verkar trevligare.
Fast det finns ett undantag, ett riktigt viktigt sådant. Ishockey. Tabellerna må säga vad de vill, vi är ett av de stora lagen med åtskilliga år i eliten. I varje fall två. I slutet av 60-talet.
Nu har ett nytt hot dykt upp på hockeyhimlen. Kalmar har lyckats få ihop ett hockeygäng som sägs ska spela i samma division som oss. Vi pratar 60-talet när vi möttes senast på allvar.
Om Kalmar vinner bara en av dessa duster så är det slut på Nybro som idrottskommun, fruktar vi. Om du, som turist, möter någon ur lokalbefolkningen med hålig, sömnlös uppsyn, övande på ”heja Nybro, friskt humör”, så är det ett nervöst hockeyfans som fruktar undergången.
Vår flygplats
En Nybrobo har sällan skäl att lämna sin hembygd, men skulle vi tvingas resa (som att åka till Stockholm och ta emot medalj ur kungens hand) så kanske vi åker från Nybros flygplats.
Nu är det så med flygplatser att de är dyra i drift och bullrar. Så bort med prestigen, vi la den i Kalmar.
Det tar mindre än 25 minuter att ta sig till Nybros flygplats, mycket närmare än man har det i exempelvis Stockholm. Flygplatsen heter Kalmar/Öland Airport, fast alla fattar ju att man menar Nybro.
Tunnelbana
Närmaste tunnelbana ligger i Köpenhamn eller Stockholm. Men vi har Tunnelgatan. Den leder ner till Tunneln.
Jag vet att erfarna turister, som kört bil i exempelvis Schweiz eller Norge, kan allt om tunnelkörning. Alltid välfylld tank med bränsle, kolla att halvljuset fungerar och förbered nervösa barn och svärmödrar i baksätet på lång vistelse i mörker. Ta gärna med några bananer och ett spel.
Nybros tunnel är mera återhållsam. Egentligen kan man undra hur man kom fram till ordet ”tunnel”. Tunnelgatan leder till en liten bro under en järnvägsvall. Själva tunneln är en handfull meter lång. Men, och det är viktigt, den ekar!
Vi som är uppfödda i Nybro är svältfödda på stora nöjen. Vi fick söka det stora i det lilla. Snoddas besökte oss på 50-talet, Hep Stars på 60-talet och Ingemar Nordström på 70-talet. Så när vi lekt färdigt med våra kottar så tog man far eller mor i handen och sa:
-Kan vi inte gå ner till tunneln?
Och där hoade man så ekot slog lock för öronen. Och om ett tåg kom samtidigt så somnade man lycklig en hel månad.
Pröva det gärna, och du förstår Nybrobornas inre väsen och väg till lyckan.
Här började allt
Men det var här, vid min bro, som allt började. Det historiska avsnittet av min Quick Guide handlar om varför det heter Nybro.
Jag vaktar den nya bron, med Torget precis intill. Den gamla bron var gammal, och kallades Lortbron (obs, jag inte vaktade den på den tiden). Den nya bron är också väldigt gammal numera. Så pass att jag redan är inne på mitt andra räcke, fastän jag hänger försiktigt. En dag måste ändå hela bron bytas. Fast då blir det krångligt.
Bygger man en ännu nyare bro, så måste hela Nybro ändra namn till Ny-nybron. Behåller man namnet Nybro så menar man ju den gamla bron. Då blir det förvirrande. Som min gamle lärare sa: inget blir så fort gammalt som det som kallas nytt.
I begynnelsen var också garvaren Nyberg, som tog hand om skinn på allehanda sätt. Hans verksamhet låg bara några meter från min bro. Så jag har tagit på mig ansvaret att berätta om stadens ursprung, och särskilt om garvaren Nyberg, för alla som kommer förbi under turistsäsongen.
Ni vet hur det är med historier. Varje gång man berättar vill man ju göra det lite bättre. Som exempelvis förra sommaren, när ett par från Flen undrade om Renée Nyberg på TV4, hon med Bytt är bytt, är släkt med garvaren Nyberg.
-Javisst, sa jag och för att liksom förbättra historien fortsatte jag: och den snäva skinnkjolen hon brukar ha på sig har faktiskt garvare Nyberg gjort.
Paret från Flen såg lyckliga ut, de såg liksom historien framför sig, i form av kort kjol i skinn.
En annan gång, när jag var på extra spralligt humör, sa jag till en grupp från Halland,
-Garvare Nyberg var en superkändis på sin tid. Hans skinn var berömda över hela Europa och folk kom i massor för att köpa. Man kan säga att Nybro var en blandning av Päls-Bruno och Ullared. Folk köade, handlade och Nybro växte.
Kanske inte 100 procent sant, men jag lärde mig att turister jagar upplevelser. Och då gäller det att ha en bra historia att berätta. En nöjd turist säger ”wow” eller ”fantastiskt”. Vi turism-ansvariga måste nå dit, med alla medel.
I förra veckan kom en hel familj, från Stenungsund tror jag, fram och frågade:
-Vad är det mest spännande som hänt här i Nybro.
Jag fick tänka till. Helt klart typiska upplevelse-jagare, sådana som inte nöjer sig med vad som helst.
-Har ni hört om garvare Nybergs försvunna skatt, sa jag.
-Nej, berätta. Vad är det?
-Jo, en gång i tiden, när garvare Nyberg hade haft massor av kunder skulle han gå till banken med alla pengar. Det var tungt så han körde dem i en kundvagn. Men precis vid bron över Bolanders bäck stod två rånare. De rusade fram och ropade: hit med pengarna, annars garvar du aldrig mer.
-Då tog garvare Nyberg hela kundvagnen med alla pengarna och kastade ner i bäcken. Där sjönk den och har aldrig återsetts sedan dess.
Hela familjen stod helt stilla, hänförda av historien. Jag trivdes, fångad av min egen livliga fantasi.
-Har man verkligen aldrig hittat skatten?
-Nej, garvare Nybergs skatt försvann i djupet, den sjönk ner i vesan och ävjan. Men det sägs att en dag kommer någon att hitta den. Det ska komma folk från alla landskap, men bara den utvalde, den som kan uttala ”saa in i nordens, och dä då va” på klockren Nybrodialekt kommer att kunna se den försvunna kundvagnen.
-Får vi testa, var sjönk den, sa mamman i familjen ivrigt.
-Där på andra sidan bron. Kolla ni, det är gratis. Det är där man har brukat se skymten av den.
Så familjen rusade över gatan och tittade ner i bäcken. Nere i det mörka vattnet såg de allehanda konturer. Cyklar, papperskorgar, tomglas. Och de rabblade ramsan gång på gång, ibland nästan likt Nybroitiska. Och så…
-Jag ser den, jag ser den, garvare Nybergs försvunna skatt!
Så är det att vara Brovakt i Nybro. Vi får söka det stora i det lilla, och göra våra besökare lyckliga så gott vi kan.
Varmt välkomna till det stolta Nybro!
Så ä dä, ska ja sä da!
Brovakten
