God dag, kära Nybrobor!
När kräftorna dukas och en del luktar på surströmming, då har vi vår pokernatt. Hemma hos mig samlas Lars från Idehult, Paradis-Pelle och så jag.
Alltid samma tre grabbar, alltid i augusti, och var och en tar med sig något till vinsthögen. Jag hade tre burköl, Paradis-Pelle en flaska sött vin och Idehultarn drog fram ett presentkort på kläder. 500 kronor, med bara ett problem. Utgångsdatum var om tre dagar. Han påstod att han vunnit det i en korsordstävling. Svårt att tro. Men han har sina kontakter, Lars.
Vi spelade i sex timmar. Till slut hade jag förlorat. Jag fick presentkortet!
Så i veckan stod jag plötsligt där med 500 kronor kläder i plösskan.
Nu hör det till historien att kläder aldrig varit min grej. Har försökt att klara mig i livet på enklast och billigast sätt. Och att inte slänga i onödan.
Ibland glömmer folk kläder hemma hos mig. Jag kör med regeln: har man inte hämtat dem efter tre månader är de mina.
Efter far ärvde jag en hel del. Det funkar rätt bra. Mycket är beige och grått, med en och annan kavaj i svart. Byxor som sitter bra om man drar upp dem långt.
Under lumpen hade de bra kalsonger och raggsockor. Jag såg till att en del av dem försvann, och hamnade hemma hos mig. Man fyllde bara i en förlustanmälan, så hade staten betalat! Bästa militära plagget är ändå ylletröjan. Varm och snygg! Grå-brun-grön.
När vintern kommer tar jag till min mössa. Hockeyluvan! Den riktiga, alltså den ljusblå!
Det var mor som följde med i ungdomen när jag skulle köpa kläder. Hon tyckte om att gå i affärer och att klä upp sin son.
-Nu ska vi se till att Gilbert gör dig riktigt fin, brukade hon säga inför Valborg, examen eller jul.
Gilbert, det var Gilbert Sigvardsson på Grattes. Denne leende, skämtande och entusiastiske person mötte med måttbandet runt halsen. Precis som den riktig klädförsäljare har var tog han mått med ögonen och hämtade alltid rätt storlek, samt matchade perfekt långt innan färganalys och annat skroffs. I den mystiska världen med storlekar var han mästaren, kunde allt om 38or och 52or. Och lade alltid med något litet tillbehör till halsen, bröstfickan eller några extra par strumpor.
Med mor som betalare och Gilbert som påklädare gick man hem stolt och glad. Då var kläder roligt. Nu är det mera krångligt. Det lilla jag behövt i livet har jag hittat på second hand. Har det dugt åt andra duger det till mig.
Men nu satt jag alltså plötsligt med ett presentkort på kläder. 500 kronor. Det kändes nervöst. Hur gör man? Kan man ringa Gilbert?
Igår tog jag modet till mig och gick in i en av stadens klädesbutiker. Passade på när det var mycket folk, man märks inte så mycket då.
T-tröjor är bra och användbart. Tre för 499. Exakt lagom pris. Jag kollade på storlekarna. En ny mystiskt värld öppnade sig. Bokstäver! X och M och S och L och allt möjligt. Senast jag köpte kläder var det bara siffror. Först tänkte jag fly. Men så kände jag utmaningen: det går säkert att lösa det här skiffret på något sätt.
X var lättast. Måste vara extra. Eller extrem. Eller excellent. Nä, extra är det nog.
L då? Betyder det lång? Läst, nä det är skor. Lagom, är det en storlek? Låg? Nä, jag gissar på liten!
Så var det S. Betyder det stark är det bra, jag vill att det ska hålla länge. Stram? Snygg? Schysst? Slank? Smal? Ja kanske. Eller stor!
Så klart: L som i liten, S som i stor. Enkelt! Fullständigt logiskt.
Kvar var M. Jag tittade runt i affären. Många såg ut som jag. Magra ben, men stor mage. Självklart finns det speciella storlekar för oss som har lite större mage. M står för mage!
Så jag började leta bland tröjorna märkta M. Letade efter XM för extra mage. Just den storleken hade varit perfekt. Men otur, var helt slut. Inte en enda i någon färg! Om folk motionerade mera hade de haft mindre magar. Och någon tröja kunde blivit över till mig!
Skit, bara att prova sig fram.
-Vi köper något du kan växa i, sa alltid mor. Jag mindes hennes goda råd och plockade till mig en extra stor. In i provhytten, pynglade av mig på överkroppen och drog på tröjan.
Den trängde som fanken över bröstet och räckte ner till magen. Under tröjan och ner till byxbältet syntes en rund hårig mage, med naveln som ett gruvhål i mitten.
Så kan man inte vara klädd, särskilt inte när man är brovakt! Kommunalrådskan skulle driva mig från stan.
Det hängde en kvarglömd t-tröja i provhytten. En extra liten. Jag drog på den, mest på skoj. Den räckte bannemig till knäna! Och halslinningen var nästan småerotiskt urringad.
-Felsydda, alltihop! Nu förstod jag sammanhanget. De var billiga för att storlekarna var helt tokiga.
Enda lösningen, jag tog tre tröjor på måfå, betalade med presentkortet och gick hem. Många gillar att köpa kläder. Jag unnar dem det nöjet. Man jag klarar mig bra med kvarglömt, ärvt och second hand.
I stället plockade jag fram den senaste tröjan som Lars i Idehult glömt hemma hos mig. Den värmer nog bra i höst, även om den ser lite löjlig ut. På bröstet är det en kille som spelar krocket sittande på en häst. Otroligt barnsligt, säkert något billigt. Vad ska de hitta på för omöjligt kombination härnäst? Spela kubb på en cykel?
Nu väntar jobbet! Mycket vid bron nu när man är Brovakt! Höstregnen ökar vattenflödet och folk är tillbaka i stan.
Vad hände med de tre t-tröjorna då, undrar du? Sparas till augusti nästa år. De blir min insats till pokernatten. Har jag tur vinner jag några öl i stället!
Så är det bara, ska ja sä da!
Brovakten
