Goddag Nybroiter!
Slutet av augusti, och en stor dag vid vår bro! Återinvigning efter sommarens alla renoveringar!
Vad, säger ni, en upprustning har vi hört talas om. Är det flera?
Här får ni hela historien om hur bron över Bolanders bäck blev en av världens modernaste! Nybrobro 2.0, liksom.
Allt började med att den förträfflige Lars Larsson gjorde iordning och målade allt trä på hela bron. Fint blev det, som nytt. En arbetsplats att vara stolt över!
Sedan kom juli och min födelsedag. Den var av den jämna sorten. Man kan säga att jag skulle blivit pensionär, om jag haft råd med det. Men många år som Brovakt har inte gett mycket i kistan eller i pension. Så jag hänger i…
Hur som helst, mina vänner kom och uppvaktade. Och sådana fantastiska presenter de hade.
Lars i Idehult, välkänd inte bara för sin allt rundare mage, utan också för sin omtanke om att varje enskild måltid är god och framför allt stor, började presentandet:
-Du måste kunna ta med dig mat till broräcket och äta på plats. Därför har jag ordnat en mycket speciell present. I en av brokonstruktionens stockar, den andra uppifrån, bygger vi in en liten kyl, perfekt stor så du kan ha med dig matlåda hemifrån. Där finns plats för en liten flaska också, så du aldrig saknar Nybros fantastiska kranvatten, välkylt och gott.
-I den tredje stocken uppifrån bygger vi in en liten ugn, så du kan värma din makaronipudding eller ditt lappskojs. Den har en minilucka till höger. Där kan man baka mandelkubb.
Jag blev väldigt glad för presenten, och att den var byggd för att kunna ta hand om mina två favoriträtter redan på Fagerslättskolan gjorde inte saken sämre.
Näste gratulant var ParadisPelle.
-Din bro måste bli ”en bro i tiden”, som kungen skulle ha sagt. Fylld med modern teknologi. Med lite sponsring från elverket, eller Nybro Energi som de envist kallar sig, så har vi fixat en rad saker. Broräcket har nu inbyggda värmeslingor! Du kan hänga där hela vintern utan vantar på. Och eftersom vi fick värmekabel över så har vi lagt lite i marken också. Snöfritt och torrt i alla väder.
Jag tackade, nästan rodnande av glädje, men blev avbruten.
-Hallå, jag är inte färdig. Givetvis har vi också dragit fram Wi-Fi till bron. Du loggar bara in på ”brovaktitiden” med ett lösenord. Det är för övrigt ”Pelle” plus mitt födelsedatum. Gästnätverk finns också, det heter ”jaghangermed”. Gratis för alla.
-Om du böjer dig fram ser du en liten röd knapp. Det är inget Lars Larsson har målat, utan en hemlig funktion. Tryck på knappen!
Jag gjorde det och ut gled en liten hållare med en Ipad.
-Perfekt, inte sant, folk tror att du står och jobbar och kollar ner i bäcken, men egentligen ser du på din nya Ipad! Med värmeanläggningen, Wi-Fi och en Ipad kan du stå här och se hela vinter-OS! Hur många kan det på jobbet utan att det märks?
-Men, sa jag, OS är ju i Peking. Mycket sänds på nätterna.
-Krångla inte till det! Lyssna, jag har en tredje present. Minns du vad vi pojkar gjorde med tungan när vi var unga? Som kändes skitfarligt.
-Slickade på lyktstolpar när det var minusgrader, föreslog jag.
-Nästan rätt, men ännu bättre! Slickade på 4,5 voltsbatterier. Du vet de där platta med två metallbleck på uppesidan som passade i ficklamporna från JEAB, alltså Elgkvistas, alltså Bleckan. Det killade så gott i hela munnen när man la tungan mot blecken.
-Vad har du satt in i bron då? En låda gamla batterier?
-Ännu bättre, ser du det lilla uttaget där på kanten av räcket. Elverket skickar dit ström exakt motsvarande vår barndoms 4,5 voltare. Gratis! Så slicka där hur mycket du vill och minns hur kul det kändes när vi var barn.
Jag bugade och tackade mina vänner, men blev avbruten igen. KungshallsKajsa tog till orda.
-Karlar! Ni tänker bara på nöjen. Käre Brovaktsgubbe, av mig får du det allra bästa. En uppfostran! Det måste bli slut med att du står och hänger vid räcket, och visar de fina Nybroborna röven hela dagarna. Utan att hälsa. Det är ohövligt. Du är i akut behov av en charmkurs. Varför gör du så? Står vänd mot vattnet?
-Nja, sa jag, allt började på Brovaktsutbildningen på Sjöfartsverket i Norrköping, hösten 1973. Det fanns två olika lektionssalar. En för vanliga broar, och en för de mera avancerade, de öppningsbara. Sådana med klaff som går att höja, biltrafik över och båtar under.
-Jag gick fel och kom in på de öppningsbara. Där fick vi öva en hel termin på att aldrig släppa blicken från vattnet där båtarna, som ville ha bron öppnad, kom. Så det satte sig liksom i ryggraden, kan man säga.
-Nämen brovaktarskrälle, sa Kajsa. Hög tid att lära om. När kom det senast en båt under bron? Och framför allt, går din bro att höja?
-Kanske nu när den är uppdaterad, sa jag försiktigt. Man vet aldrig. Hittar jag rätt knapp och höjer bron kommer troligen fler båtar…? Det händer så märkliga saker nu för tiden. Vem trodde för tio år sedan att Pukeberg skulle bli bäst i stan på fotboll?
-Sluta krumbukta dig, röt Kajsa till. Du ska lära dig att stå rätt, titta mot Nybroborna och hälsa alla välkomna till Nybro centrum. Eller välkommen igen, när de går.
-Aldrig, sa jag. Folk kommer att känna igen mig. Jag vill vara anonym.
-En sak till, när min charmkurs är över blir det examen. Du ska få tillfälle att bjuda mig på en ”date”. En helkväll på Stora hotellet. Förrätt, varmrätt, dessert, och vin! Och om du sköter dig, en puss i porten när du promenerat mig hem!
-Sköter mig, undrade jag. Vad krävs det då?
-Att du ser mig i ögonen hela middagen, skrattar åt mina skämt, och inte vänder dig bort och hänger över ryggstödet.
Ånej, tänkte jag tyst. Det klarar jag aldrig. Det är inte ögonen, skämten eller pussen, sånt fixar jag. Man är ju vaccinerad. Men att tvingas sluta hänga….
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten
