Goddag Nybroiter!
-Tvåan klar! Nu kan du börja planera för att öppna upp stan igen, Brovakten! Hela jag längtar efter kramar och närhet.
Den som ropar är Marie. En av mina gamla skolkamrater från Fagerslätten på 60-talet.
Vårt gäng vid bron hade onsdagsmöte. Sista för terminen som vanligt när juni kommit. Alla kamraterna var där. Lars i Idehult med nya reklam-solglas, snygga men lite udda i det molniga vädret.
-Fått på NybroExtra, känner de som jobbar där. Bara jag har såna! Ska aldrig ta av dem.
Det var ParadisPelles tur att köpa kakor. Han är Nybros kulturman, stamgäst på biblioteket när det är öppet. Pelle kom med nyinköpta croissanter i en tygpåse.
-Man blir smart av franska bakverk, brukade han säga. ”Smulande kakor kräver eleganta manér”. Lars såg med avsky på mitt mera glufsande sätt att stoppa i mig, upptränat i matsalen på Fagerslätten under alltför korta lunchraster och spanande matvakter.
KungshallsKajsa hade sjalett runt huvudet. ”Dålig hårdag” kallade hon det, men vi kunde ana ett mera misslyckat försök att blondera håret. Det hade slutat exakt mitt emellan grönt och lila.
-Men vadå, allt pryder en skönhet, sa Kajsa och vi höll med, för hon har så lätt att bli arg.
När Marie gick förbi och ropade tittade alla kompisarna på mig. De visste min hemlighet. Den rödlätta och fräkniga Marie var jag hemligt förtjust i redan på mellanstadiet. Men vad ingen visste var hur nära vi kunde blivit ett par.
En gång, på ett ”skutt” i Maries föräldrars gillestuga, (två konstiga 60-talsord, men så kallades det fastän ingen höll gillen och ingen skuttade) bjöd hon upp mig och vi dansade en härlig kramare. Precis när mitt livs första puss var riktigt nära och läpparna en halv centimeter från hennes, hördes ett rop i trappan ner till källaren. Föräldrarna! Med ett stort fat. ”Glass till alla”!
Ok, i vår ålder slog glass alltid pussar. Så vi släppte taget. Efter glassen och lagom till nästa tryckare hade snygge Lars tagit över söta Marie. Själv fortsatte jag efter den kvällen, resten av livet, att vara hemligt förtjust i olika tjejer. Men alltid mest Marie. Trots att hon sedan länge var gift med en Stefan från Kalmar. Och även om jag levt mitt liv i längtan, och helt opussad, så tycker jag ändå att det gått bra för mig. Brovakt är ett bra jobb. Säkert. Så länge det finns bäckar och åar behöver människan broar.
Precis som Marie är jag nu ordentligt vaccinerad. Det kändes bra och självklart på alla sätt. Fastän jag är livrädd för stick och allt som är sjukvård. Mitt besök hos sjuksköterskan förbereddes på bästa sätt. Jag minns tydligt förra gången jag fick en spruta. Det var under ”lumpen” på I11 i Växjö. Man fick ofta sprutor, alltid på löpande band, särskilt fredagar så eventuella febrar eller smärtor skulle gå över under helgen. Allt sattes i rumpan, hårdhänt och resolut, utan pardon eller snack.
Så jag planerade min coronavaccination mentalt och övade in ett beteende för att rädslan inte skulle märkas så mycket. Rena kalsonger, så klart. Och snabba, säkra manér, utan ett uns tvekan. Väl på vårdcentralen visade jag min intränade världsvanhet. Utan ögonkontakt tågade jag raskt in till sköterskan, släppte ner byxor och kalsonger till knäna, böjde mig framåt och, fastän livrädd, fick ur mig ett ”vassego”.
-Tack, sa sköterskan och la en mjuk hand på min ena arm. Du har en vacker stjärt, men sticket fick du nyss i armen!
Nåväl, man gör sina små misstag i livet, men vaccinerad är jag i alla fall. Två gånger! Båda i armen, faktiskt.
Och så tänkte jag igen på Marie och hennes uppmaning. Hon är en söt liten tant nu, men hennes längtan efter kramar och närhet vill jag gärna bidra till. Så jag har börjat planera för 2000-talets viktigaste händelse: Hur vi öppnar upp Nybro centrum efter ett och ett halvt år av covid-plåga? Vi diskuterade saken under vårt bromöte.
-Torget, sa Lars i Idehult! Vi har en fantastisk torghandel. Och Nybro är en stad känd i historien för sina otroliga marknader. På Torget och strax intill de gamla oxmarknaderna. Pandemin har gjort att vi missat Nybro marknad två gånger. Vi måste ta igen det genom att fira vårt otroliga torg! Nybroborna har lärt sig hur bra torghandel är. Man plockar å pekar å ruskar och smakar å tar i saker! Tänk att äntligen få få handla med händerna, det är äkta frihet. Som att ge Coronan lång näsa!
-Dubbla årliga marknader i Nybro i fortsättningen, och festligt och flaggat varje torgdag! Kan man fira bättre?
ParadisPelle, Nybros kulturman, hade en annan längtan.
-Jag saknar levande musik. Nu har vi fattat hur viktigt det är för själen att få både se och höra musik, och kanske dansa lite när det är ok för Tegnell. Nybro har alltid varit ett musikcentrum. I gamla tider var det musikkårerna i varenda ort. Sedan massor av dansorkestrar. Och idag spelas det för fullt. Jag vill ha en jättefest för Nybros musik, på Torget eller på Qvarnaslät eller var som helst.
-Och viktigast av allt, nu när vi lärt oss genom längtan hur oändligt viktig musiken är för oss som lyssnar och för alla som spelar, så måste vi framtidssäkra Nybros musikliv! Kommunen: öka musikskolans resurser! Det svenska musikundret började i musikskolan. Här måste Nybro vara i täten, en kulturell framtidskommun som står emot nästa pandemi. Visst vill ni bo i en sådan kommun?
KungshallsKajsa såg lite allvarligt drömmande ut.
-Vet ni, se er omkring. Titta på alla fantastiska butiker och restauranger. De har kämpat, dag efter dag, med myndigheternas begränsningar och med folk som varit försiktiga och lite rädda. Men samtidigt har Nybroborna ställt upp, förstått att ett mysigt centrum med lagom folk är bättre än stora köpcentrum i grannstäderna. Kloka Nybroiter har bidragit till att rädda centrum. Det bästa alla kan göra är att fortsätta handla lokalt. Så stöder och räddar vi den Nybroitiska servicen.
-Ok, jag har inte många slantar att shoppa för, men jag vill leva i en stad med små butiker och mycket trivsel. Brovakten, kan du inte komma på nåt lockande som gör att folk flockas i butikerna igen. Som de brukar göra på våren när NybroExtra delar ut semlor. Något gott som precis alla gillar delas ut i butikerna och folk är glada och shoppar loss av hjärtans lust!
Jag tänkte en stund och sa:
-Mandelkubb! Visst älskar alla kubbar lika mycket som jag?
KungshallsKajsa sa nåt som lät som ”gubbakaka” men Lars i Idehult tog raskt till orda:
-Vi tänker på det här hela sommaren. Nybro ska öppnas upp igen, bättre än någonsin tack vare oss. Bada, sola, koppla av och kramas igen så snart Tegnell säger att vi får. Vi ses i höst! Trevlig sommar.
Gänget gick åt varsitt håll, jag stod kvar mot räcket och tänkte på Marie. Flickan jag aldrig fick pussa. Men som jag gärna gör lycklig genom att öppna upp hennes Nybro igen. Mer Nybroitiskt perfekt än någonsin.
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten
