Goddag Nybroiter!
Dagen hade börjat lugnt. Samtalsämnet vid broräcket var närmast filosofiskt: hur bidrar en Brovakt bäst till att minska spridningen av virus? Förslagen var många.
– Vänd dig bort från folk och titta bara ner i bäcken. (men det gör jag ju redan)
– Köp mycket toapapper. (ingen i gänget förstod hur det minskar smittan, men man kanske får rännskita också innan året har gått)
– Jobba hemifrån. (inte så lätt när man är Brovakt, men man får väl offra sig). Både Lars i Idehult och ParadisPelle röstade för det alternativet.
– Bra förslag, då kan vi spela lite poker hemma hos dig, sa Lars. Kom så sticker vi!
Men vi kom inte längre än fem steg förrän vi mötte KungshallsKajsa. Hon stressade fram, ansiktet sken rött i vårsolen och i halsen lyste det av något orange.
– Stopp stopp, ropade ParadisPelle, som är lite förläst och har sett bilder på det mesta. Kom inte närmare! Jag ser det. Du har fått viruset! Det sitter i halsen på sig.
– Eller har du fått ett rejält eksem, sa jag. Trådigt och äckligt, lite som mögel. Din kropp håller på att falla sönder. Iväg till Vårdcentralen, du måste opereras!
– Skärp dig, Brovaktarskrälle. Kan du inte din Nybrohistoria? Känner du inte igen en sån här?
Och så tog hon fram en hårig trollliknande sak som suttit uppe vid halsen på henne, under jackan.
– Se här, en alldeles äkta Glook!
Vi gick från tvättäkta skräck till nyfikenhet. Och Kajsa började berätta.
– Det var när 60-talet var som bäst. Man lyssnade på Tio i topp, Svenne Hedlund i Hep Stars var snyggast i landet. Och så hade man vita basketskor och jeansjacka, perfekt att texta namnen på allt och alla man tyckte om. Typ de som spelade i Hep Stars.
– Mitt i detta lanserades Glook, det håriga trollet. Man kunde krama dem, kasta dem mellan varandra, ha dem på en hylla eller bara kamma olika frisyrer i deras långa hår. Och gissa vilka som gjorde reklam för Glook?! Hep Stars! Det kunde inte bli större.
Man köpte sin Glook på EPA. De hade en särskild disk där trollen fanns. Olika färger, den ena snyggare än den andra. Alla vi tjejer, för det var mest tjejer som köpte dem, pratade dagarna i ända om vilken färg som var den rätta. Och vi gick till EPA varje dag för att kolla om de fått in nån ny snygg sort. För, vet ni, det var rusning. Alla skulle ha. Nästan värre än när folk hamstrar toapapper och makaroner nu.
– Jamen, sa Lars i Idehult. Hur kan det vara Nybrohistoria. Hep Stars och EPA fanns väl över hela landet?
– Fattar du inte, idén kom ju härifrån. Det var Åry Form som importerade dom. Hela Glookgrejen styrdes från Nybro. Skulle inte förvåna om Bo Elison var inblandad, han var påhittare nummer ett på den tiden.
– Och nu har du plockat fram din Glook igen?
– Ja, visst är den snygg. Jag letade igenom hela vinden, och hittade den i en låda. Perfekt skick! Bara att sätta igång och sköta om den igen, som på 60-talet. Idag har den fått en liten mittbena. Ibland får den lite allmänt ruffs, och ibland ett par tofsar på sidorna. Kom något som hette My little pony flera år senare. Skulle också kammas och skötas. Tråkig i jämförelse med en äkta Glook!
– Sedan spelar jag Hep Stars hela dagarna, fantastiska låtar! Cadillac och Sunny Girl, svårt att slå.
Så har jag hittat bilder på mig och några tjejkompisar. Fina minnen. Vi var och tittade på Hep Stars när de spelade i Nybro. Svenne Hedlund är så snygg, Benny Andersson är bara gullig. Bästa dagen på hela 60-talet!
– Lyssna nu, jag ska avslöja en hemlighet. Vi var några tjejer som bildade en egen popgrupp. Vi spelade bara Hep Stars-låtar. Gissa vad vi hette? The Glook Stars!!! Kan det bli större? Vi var nästan bra.
En glad och uppspelt Kajsa viftade på armarna när hon berättade. Vårvindarna rufsade till håret på det lilla trollet i hennes hand. Så tog hon, försiktigt och moderligt, Glooken och stoppade in under jackan igen, så den stack upp lite längst uppe vid halsen.
– Och vet du, Brovaktarskrälle, att ibland tycker jag att du är riktigt snygg. Många års lutande mot broräcket har gett dig en liten puckelrygg. Och i motljus, när du står vänd med ryggen mot mig, så är du riktigt lik Svenne Hedlund!
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten
