Goddag Nybroiter!
Kalla vindar drog in över staden. Men vid bron var det onsdag precis som vanligt. Alla var där, lite huttrande, lite tysta, men på plats.
Då plötsligt hör vi ett hojtande bortifrån Torget. Loa på NybroExtra kom, svängandes på en plastkasse.
-Så bra att jag fick tag på er. Ville tacka er för året som gått. Jag tycker ni gjort strålande insatser för kommunen. Historisk nivå, helt enkelt!
-Tack, sa KungshallsKajsa. Och nu får vi en kasse med godis, inte en dag för sent.
-Bättre, sa Loa. I går fick jag för mig att baka lussekatter. Tycker det gick ganska bra. Fick feeling och improviserade en del. De blev lite torra, och ganska smuliga. Lika mandelkubbar, faktiskt. Så då tänkte jag på er! Varsågod, och god jul. Glömde saffran också, men här är en påse. Häll det i kaffet och doppa, så smakar det jul.
-Så snällt, och vi får allihop?sa jag.
-Ja, de räcker nog över jul, går utmärkt att doppa i skinkspadet också. Men jag har en önskan. Brovakten, kan du fixa en intervju med Tomten? Den riktige, han som bor i Svartbäcksmåla.
-Men varför jag?
-Ni är lika på nåt sätt. Samma mage, lite omoderna kläder. Och framför allt; det går rykten om att ni inte finns på riktigt. Tror ni kan gilla varandra. Åk och intervjua honom, så kanske jag kan baka lussekatter en gång till.
Nästa dag tog jag DBS-cykeln och tog sikte på Svartbäcksmåla. I ryggsäcken låg ett handskrivet brev. Vägen mot Tomtens hus, förbi backen, och så ner till höger, fick jag berättad för mig för flera år sedan. Åke Ericsson, han i Leksaksboden, visste. Men det är första gången jag själv åkte hit själv.
-Tre stubbar, som stora svampar på höger sida. Det är brevlådan, hade Åke berättat. Lägg ditt brev i den största, det är ett hål längst upp. Det är som en rörpost in till Tomten. Skriv Önskelista överst, annars läser han inte.
Så det hade jag gjort. ”Hej Nybrotomten! Jag vill göra en intervju med dig till NybroExtras julnummer. Brovakten.
PS: jag tror på dig”.
Brevet passade perfekt i hålet. Tre minuter senare kom en liten Nisse och hämtade mig.
-Kom, sa han med sin ljusa, nästan änglalika röst. Pappa pratar gärna med dig.
Så här är den, för första och enda gången i historien, en intervju med NybroTomten.
Tack snälla Tomten för att jag fick komma. Hur många bor ni här?
-Det är Tomtemor och jag. Och så barnen. 19 pojkar och 18 flickor. Och så en till ”i ugnen”. En flicka till, säger frugan. Hon känner alltid det. Föds i mars, som alla barnen.
Oj, många barn. Hur håller ni reda på dem?
-Det gör vi inte, inte en chans. Så alla får samma namn. Killarna heter Nisse och flickorna Julia. Jättepraktiskt, för om man ropar kommer det alltid nån. Eller en flock. Det är inte så noga.
Men gör ni alla julklappar här?
-Nämen, det går ju inte. (här skrattar Tomten ett stort bullrande skratt). En del tror att vi gör allt. Hur skulle det se ut om vi satt och gjorde dataspel eller Nike-skor! Vi gör bara grejer till barn. Kom ihåg, Tomten är barnens bästa vän. Det vi tillverkar här är ofta av trä, traditionella roliga saker som har funnits i alla tider. Några av Kährs gamla klassiska leksaker görs faktiskt fortfarande här!
Folk måste lära sig skillnaden mellan julklappar, de som vi gör, och julpresenter, som människorna köper i stans butiker och ger varandra. Men däremot delar vi ut alla paket. Det är jobb nog. Och så samordnar vi alla önskelistor, läser och prickar för. Tomtemor är en fena på administration. Och gröt.
Men den stora frågan är, hur hinner ni med allt? Är det verkligen du som besöker alla i Nybro? Om man räknar på en genomsnittstid på 36 minuter för ett besök skulle det ta över ett halvår att hälsa på alla.
-Nu får du allt läsa på! Jag säger bara: Einstein! Tänk på hur han såg ut. Han var faktiskt hälften människa, hälften tomte. Han kunde alla våra hemligheter. Tiden är relativ, sa han. Så är det. Tiden för er människor är inte samma som för oss äkta tomtar. En halvtimme i ert liv är några sekunder i vårt. Det kan till och med upplevas som att vi är på flera platser samtidigt. Astronomerna kallar det ”parallella böjda universum” och ”maskhål i tiden” och annat krångligt. För oss Tomtar är det vanligt tomteliv. Det bara funkar, helt enkelt. Själv är jag bara 270 år gammal till våren. Ungt för att vara Tomte, men Nybro har ju heller inte funnits så länge.
På julafton får jag en lista av Tomtemor med exakta tider, så besöket passar hos alla. Ingen vill ju att man kommer under Kalle Anka, det är ju ändå barnens dag. Och det är lika illa att komma under julmaten, man blir så förbaskat hungrig då av alla goda dofter. Jag har alltid med mig lite gröt och äter i släden under färden.
Så inget är svårt, när man är tomte?
-Jo, i många år kände jag mig tvungen att ta emot när det bjöds lite stark dricka i hemmen. Ofta i köket efter utdelningen, och en tomte kan ju inte vara oartig när man hälsar på bara en gång per år. Ett år blev jag lite ”tjolahopp” och körde fel. Började dela ut klappar i Kalmar. Bland annat en hel bunt med hockeyklubbor. Det slutade illa. De fick ihop ett lag och höll nästan på att bli bättre än Nybro. Men nu är det ordning igen.
Hur gör du nu då, tackar du nej?
-Självklart inte, men nissarna byggde en särskild grej. En liten dold tratt under skägget som går ner till en behållare runt magen. Sen får Tomtemor allt när jag kommer hem, och av det gör hon en alldeles underbar Tomtedricka, lite blandning av glöggsmak och klassisk Tomtebrus, kan man säga. Det dricker vi tomtar och nissar sen, resten av året.
Hon verkar duktig, Tomtemor, vad får hon i julklapp av Tomten?
-Berätta inte det för någon, men en gång i början av 60-talet hittade jag en stor kartong i diket vid Pukeberg. Den hade trillat av en lastbil från ASG. Den var helt full med hårspray, äkta Vo 5. Och så var det modernt med något som hette Carmen Curlers. Såna köpte jag billigt på EPA. Tomtemor blev jätteglad för sina Curlers och sin spray. Varje julaftons förmiddag, direkt efter julbadet, så sätter hon rullarna i håret. Sedan sprayar hon med Vo 5-flaskan som hon hittar i ett paket under granen. Och då blir hon så fin så fin, krullig i håret och rosig på kinderna. Då kan jag inte hålla mig, hon får sin första julaftons-puss för året.
Släden, hur gör du med den när det är barmark?
-Enkelt, vanlig medolja. Både Örnsveds och Awes sålde den förr, så jag har gott om det. Köpte hela lagret när de lade ner.
Släden transporterar ut klapparna i fem omgångar, i de fyra väderstrecken plus en omgång i centrum. I år mellanlagras några i NybroExtras fönster. Sedan på julaftons eftermiddag åker jag runt och delar ut. Som vanligt är det mina ardennerhästar Brunte och Larola som drar släden. Renar kör vi inte med här, renlaven är så dyr.
Och så knackar du på och säger ”Ho ho ho”?
-Aldrig, skulle aldrig säga så. I så fall är det falska tomtar från den där Trumps Amerika. ”Fake Santa”, typ. Jag säger ”Finns här några snälla barn?”. Det funkar perfekt, eftersom alla barn faktiskt är snälla. Egentligen. En annan amerikansk lögn är att vi kommer genom skorstenen. Dumheter! Vi knackar på, folk vill ju möta sin tomte.
Tack snälla Tomten för att jag fick hälsa på! En sista fråga, jag vet att jag inte är ett barn, men det kanske finns en julklapp till mig i år?
-Uhm, låt mig tänka lite. Jag har kanske något liggande här. 1963 skulle alla barn ha kalasbyxor. Vi satte alla tomtebarnen på att sticka fina kalasbyxor med hela fötter. Två färger, rosa eller cerise. Hela sommaren och hösten i nio år höll de på. Tanken var att alla Nybrobarn skulle få varsitt par. När vi var klara, 1972, stod det inte kalasbyxor på en enda önskelista. Vill du ha ett par? Rosa eller cerise? Allt klär en riktig karl! Och du syns bättre, folk kommer absolut att se dig vid broräcket på långt håll. Så att ingen tvivlar på att du finns…
Där lade Tomten upp ett av sina höga bullrande skratt igen. Jag tackade och gick. Varm i hjärtat och glad. Nybro måste ha den absolut bästa Tomten!
Och så Loa på NybroExtra som gör de bästa mandelkubbarna. Ibland med saffransmak och alltid med ett russin i mitten.
En god och härlig Nybroitisk jul på er allihopa!
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten
