Goddag, Nybroiter!
-Hej, är det du som är Brovakten?
Framför mig står en tjej i tonåren med långt rött hår.
-Ja, sa jag. Vem är du?
-Jag heter Kattis och är från Kråksmåla. Jag är PRAO hos dig. Här, ta den här knappen så sätter jag på mig min.
Så tog hon fram en liten rund knapp med texten ”PRAO handledare” ur fickan. Och en med ordet ”PRAO”.
-På min tid hette det PRYO, sa jag. Det gick bra att uttala i Nybro. PRAO på Nybroitiska låter lika knasigt som ”åhm” och ”kav” och ”gööka”.
-I åttan har vi i alla fall PRAO och jag ska pröva på att praoa en dag i veckan hela terminen.
Jag kände mig glad och lite uppskattad.
-Så du vill lära dig mitt jobb. Va kul. Självklart ställer jag upp. Vad ska du bli när du slutat skolan då?
-Enkelt. Kommunalråd! Det är jag som är framtiden i den här kommunen! Ung, smart och tjej!
Jag stod tyst en stund, kikade ner i den tomma bäcken, och förstod ingenting. Även om jag blev lite stolt.
-Men varför börjar du med att bli PRAO hos mig? Du borde knacka på hos Davidson.
-Pappa säger alltid att alla stora ledare har börjat underst och jobbat sig upp. Då tänkte jag på dig.
Nu var stoltheten borta, men lite sant var det kanske. För många tycker inte ens att en Brovakt behövs i Nybro, andra tror inte att jag finns. Men man får finna sig i sitt öde. Jag blev ändå nyfiken på den tuffa rödhåriga Kattis från Kråksmåla.
-Är du feminist, frågade hon plötsligt.
-Nja, sa jag, jag är inte emot kvinnor, bara väldigt rädd för dem. Är det rätt?
-Nä, det låter bara fegt och gubbigt. Du vet, vi kvinnor tar över nu. Om fyra år ska jag rösta för första gången. Om åtta år är jag kommunalråd.
-Får jag fråga, vilket parti tillhör du?
-Inget än så länge, jag ska öppna eget efter skolan. Kattisisterna ska det heta. Har redan börjat plita på partiprogrammet. Med lösningar på alla stora problem i Nybro.
-Som hotellfrågan, då?
-Enkelt, alla kvinnor i hela landet sliter och jobbar. Ska de orka hålla igång på jobbet till 70 och vara pigga in i ålderdomen behöver de vila upp sig med jämna mellanrum. Inför statligt subventionerade kvinnoledigheter på hotell, med en god middag i trevligt kvinnosällskap, en mjuk säng, en riktig hotellfrukost och inget krav att städa eller bädda efter sig. En årlig extraledighet för alla tjejer över 40. Min idé kommer att fylla varenda hotell i landet! Genialiskt, om jag får säga det själv, och bra för hela Sverige.
-Biltrafik på Storgatan, då?
-Emot, så klart. I stället ska vi vara moderna och ha snabba, enkla små elektriska minibussar som kör oavbrutet från parkeringarna. Som tuktuk i Thailand, fattar du? Fast hypermoderna, och gott om plats för kassarna, så ingen kvinna någonsin behöver kånka igen. Vi kvinnor ska bara behöva koncentrera oss på att shoppa, inte att leta parkering längs Storgatan eller bära tungt. Då kommer folk från hela sydöstra Sverige till Nybro, handeln blomstrar, fiken fylls och man får utöka antalet torgdagar.
-Men tror du verkligen det funkar?
-Har du kollat Tjejkvällarna höst och vår?
-Nä, då håller jag mig hemma, är lite rädd för kvinnor, som jag sa.
-Tjejkvällarna är beviset. Så fort man gör nåt bra för kvinnor blir det succé! Man kan lita på oss tjejer. Vi kommer att rädda Nybro med vår feministiska kraft!
Jag började gilla Kattis från Kråksmåla. Sällan man möter någon med den energin. Kanske har hon rätt, att hon är kommunens framtid.
-Nu inleds min PRAO-tid, sa Kattis. Berätta hur du jobbar.
-Ok, sa jag. Man börjar med att lägga höger arm mot broräcket, så här. Så lägger du den vänstra överst. Men försiktigt, så man inte får kramp. Sedan lutar du dig mot broräcket och kikar ner i bäcken…
Så ä dä, ska ja sä da!
Brovakten
