Goddag Nybrobor!
Det är december och dagarna är korta. Tomtar och lucior kilar ivrigt runt för att lätta alla våra vintertunga sinnen. Vad är då mera självklart än att vårt gäng vid Bolanders bäck samlas och, i all anspråkslöshet, försöker göra världen lite bättre.
Så möts vi varje år inför jul. Målet är att hitta minst tre förbättringar eller uppfinningar som gör livet enklare och mysigare för medmänniskorna.
Lars i Idehult hade årets första idé:
-Jag och många andra lever ju ensamma. Men när man köper bröd inför jul vill man gärna ha ett par olika sorter. Och då går det inte åt. Ligger och torkar i brödburken och blir stenhårt. Dessutom är nästan allt bröd skivat nu för tiden, så det blir svårätet på ett par dagar. Man får mata änderna i Svartgöl med det mesta.
-Då fick jag en tanke: om man kokar sin skinka själv, i stället för att köpa färdigkokt. Och så doppar man brödet i skinkspadet, så blir det hårdaste bröd garanterat tuggvänligt igen. Bra för mina spröda gamla tänder.
-Dessutom sparar man in smöret, och får de goda smakerna från skinkan i varenda macka. Min uppfinning, som jag ska kalla gryt-dopp, kommer att spara hundratals kronor i slängt bröd i varenda hem.
Vi i gänget vid bron tittade på varandra.
-Är du säker på att det är en nyhet?
-Jaja, att kombinera bröd med skinkspad är en världsnyhet. Kan bli hur stort som helst. Typ Nobelpris i kemi. Eller ekonomi.
Så var det Kungshalls-Kajsas tur att komma med sin förbättringsidé.
-Jag har hört att det är så praktiskt och trevligt med ljudböcker. Man får boken uppläst för sig. Så stämningsfullt att man blir varm både här och där. Jag tänkte att jag ville pröva det. Men vet ni hur förbaskat mycket grejer det behövs. Cd-spelare eller nåt som kallas mp3. Filer hit och sladdar dit. Alla möjliga digitala prylar, högtalare och lurar. Man måste ju, för fasiken, vara ingenjör för att kunna lyssna. En vanlig enkel Nybrobo har ju inte en chans att hänga med.
-Så hur fixar du nåt enklare, frågade Paradis-Pelle och lät intresserad. Kultur är lite hans grej, men det är nog för att han är den i gänget som bor närmast biblioteket. Troligen nåt som smittar.
-Jätteenkelt, sa Kungshalls-Kajsa, man tar en alldeles vanlig bok, ni vet en sån med sidor och pärmar. Och så läser man den högt. Själv! Behövs inga högtalare eller dyra manicker. Svåra ord kan man läsa långsamt och tråkiga bitar rabblar man skitfort. Som att snabbspola.
-Har du nån bok då? Det var Lars i Idehult som frågade.
-Jag hade en, hemkunskapsboken från sjuan på Paradisskolan. Tar fram den när jag kokar ägg eller skalar potatis. Men den var tråkig att läsa högt. Så när Bohmans hade halva priset på Black friday köpte jag en bok till. Tror det handlar om heminredning. Hette nåt med 50 nyanser av grått.
Här hade jag en liten fråga:
-När jag var liten, och biblioteket låg överst i polishuset på Långgatan, så kunde man gå dit och de snälla tanterna läste högt ur böcker. De tände en brasa om det var vinter, kommer jag ihåg.
Nu tog Kajsa fram sin mera aggressiva sida.
-Jag säger som Trumph. Fake news! Det har aldrig hänt. Läsa högt direkt ur en bok, helt utan apparater, är supernytt. Säg inget annat!
För att distrahera den lite hetsiga Kajsa vände vi oss mot Pelle och bad honom komma med sin världsförbättrande uppfinning.
-Har ni tänkt på att folk köper ljus i tid och otid. Mycket mera än de bränner. Värmeljus och ljus i glas och burkar. Dessutom ska de dofta, tydligen. Alla möjliga konstiga sorter som ”sommaräng” eller ”juläpple” eller en jäkla massa vanilj. Till och med nytvättade lakan ska ljusen lukta som.
-Konstigt, sa Lars i Idehult, när mina lakan börjar lukta så är det dags att byta dem. Hoppas det inte finns ljus med den doften i.
-Jag kan tänka mig lite dofter hemma, sa Kajsa, men jag föredrar äkta vara. Ett hem ska lukta svettig karl och snuspussar!
-Hur som helst, jag har sett folk komma från Ikea och stapla in nya doftljus i sina pyttesmå lägenheter. De kan liksom inte låta bli att köpa, och snart får de inte rum för alla ljus.
-Och så kommer julen, och vad händer då? Jo, då ska det in en gran i det redan fullpackade hemmet. Helst en riktigt stor och bred, som Kalle Ankas. Folk får det så jäkla trångt att de måste skära sillen i extra små bitar för att få rum med julbordet.
-Det är kris i folkhemmet, helt enkelt. Ljusen och jättegranarna har invaderat och tagit över. Men min idé kommer att rädda julen för alla trångbodda. Den perfekta kombinationen. Ingen risk att det börjar brinna, och julen får plats igen.
Nu stod vi alla i en ring runt Pelle och väntade på hans avslöjande.
-Folk vill ha julgran. Och man vill uppenbarligen ha dofter hemma. Så padam padam, min uppfinning är: doftgranen!
-Liten och nätt, finns med flera olika lukter, lätt att placera. Barrar inte alls. Behöver inte kläs eller tändas. Äntligen kan man ha både gran och dofter i varje rum, och ändå spara plats och pengar. Och de ska absolut inte kastas efter jul. I stället hänger man dem i bilen, om man har en sån. Eller stoppar i bröstfickan. Då kan man spara ännu mera, och hoppa över deodoranten ett tag framöver.
-Du är ett geni, sa Kungshalls-Kajsa och gav Pelle en blöt puss. Julen är räddad för alla oss trångbodda. Men du då, Brovaktarskrälle. Vad är din idé för att göra världen bättre?
-Jo, sa jag. Ni bor ju alla ensamma och tänker sitta hemma i jul och titta på Kalle Anka i varsin tv. Men i år gör vi så här: ni kommer alla hem till mig. Vi firar nåt helt nytt som jag uppfunnit. Det ska utrota all ensamhet. Jag kallar det för ”gemensam jul”. Du Lars tar med din skinka, skinkspad och ditt hårda bröd, Pelle fixar några doftgranar och du, Kajsa, tar med nya boken. Den om 50 gråa nyanser. Och när vi ätit av brödet, kollat på Karl Bertil Jonsson och doftat på granarna så sätter vi oss ner. Så börjar Kajsa läsa högt ur sin bok. Det kommer att bli den bästa julen. Någonsin.
Och så hände det sig i den lilla staden att allt fler hörde talas om allt det fantastiska nya, när folk samlades hemma hos varandra, ensamhet blev till gemenskap, hårt bröd förvandlades till mjukt, härliga dofter spreds och talboken fick riktigt liv. Julen var räddad i staden runt den lilla bron.
Så ä dä, ska ja sä´da!
God jul och Gott nytt år till alla fina Nybrobor.
Brovakten
