Något som 74-årige Lars Ammert ser fram emot är Valborgsmässoafton 2017 för då ska han för femtionde året i följd vara med och sjunga in våren med Nybro Manskör. Sången och musiken är de stora intressena, även om inledningen med dragspel i tonåren knappast blev någon succé.
Under många år var Lars Ammert lärare och givetvis då i hemstaden Nybro, som han alltid har varit trogen.
– Musiken, särskilt jazzmusiken har alltid haft en stor plats i mitt hjärta och som glad amatör har jag alltid haft, och har fortfarande en fantastisk glädje av musiken. För länge sedan cyklade jag från hemmet i Idehult till gamla Folkets Hus och Hagströms musikskola. Lärare var Börje Holmberg från Flerohopp, men inte ens han kunde göra mig till en Calle Jularbo eller Art van Damme, berättar Lars Ammert.
Sitt allra första framträdande gjorde han i samband med sin mammas syjunta, men det blev ingen framgång.
– Utan att lyssna började damerna omedelbart att prata när jag spelade den första melodin av de två jag kunde, varför jag slutade och packade ner handklaveret. Mamma skämdes och hade efteråt ett och annat att säga till sin son.
Första jazzklubben
– Jag tror det var 1956 eller möjligen året efter, som vi bildade Nybros första jazzklubb, som hette Jazz Embassy. Björn Fermer, som jobbade i USA, skickade hem provskivor till sin yngre bror Eddie. Skivorna lottade vi ut och kunde bland annat på detta sätt klara ekonomin. Vi höll till i Paradisskolans källare, som vi fick låna gratis. Åke Pettersson och jag hyrde buss och arrangerade resor till Växjö och Karlskrona för att spisa till sådana storheter som Count Basie och Dizzy Gillespie. Det var lätt att fylla bussen med kompisar. Jag har ofta funderat på hur vi kunde få tag på biljetter för på den tiden fanns varken Internet eller Ticnet.
Ganska ofta ordnades skoldanser, alltså så kallade skutt, i Paradisskolan källare, där man dansade till jazzskivor eller amerikanska schlagers.
– Första året jag gick i realskolan hölls julfesten i gamla Badrestaurangen i Badhusparken. Festen avslutades traditionsenligt med en polonäs, som leddes av retorn, Harald Magnusson.
Tre biografer
I Nybro fanns förr tre biografer, Royal, Röda Kvarn och Folkan. Bio var det stora kvällsnöjet och om veckopengarna räckte såg man två filmer i veckan.
– De billigaste biljetterna på ”keps”, alltså de tre första bänkraderna, kostade 1,80 kronor, men hade man någon tjej så satt man gärna längst bak eller på balkong i mörkret, fast då kostade ju biljetten hela 2,25 kronor.
Några fritidsgårdar fanns inte på den tiden, men det behövdes heller inte. Bion var den naturliga samlingspunkten för både tjejer och killar. På lördagar under vintern åkte man kanske på dans till Orrefors, Emmaboda eller Kosta Folkets Hus.
– Antingen var det buss eller skramlade vi ihop pengar och åkte trafikare, alltså taxi, med Nisse Nordstrand, Lilja eller Negus. Nära vedkaminen var det hett som i en bastu, men i andra ändan av lokalen var det inte många plusgrader. Om man gick ut för att lufta sig eller smygröka var det nästan så att den svettiga nylonskjortan frös fast på ryggen.
Dixielandsmusik
– När vi fick gymnasium i Nybro brukade vi i studenttider åka omkring på lastbilsflaken och spela någon form av dixielandsmusik. Vi, det var Jan-Erik Sjöberg, Jan Jandersson, Benkt ”Bengan” Johansson-Måård, Åke Pettersson, Börje Ed och jag. Det var nog inte alltid, som vi var allra närmaste vänner till dem vi spelade för, men vad spelade det för roll, då det vankades alltid god mat med tillhörande dryck.
Kort fotbollskarriär
– Nästan alla mina morbröder och kusiner med Bröderna Arvidsson i spetsen är eller har varit toppidrottsmän. Jag är undantaget, som bekräftar regeln. Under en kortare period tränade jag fotboll i Pukebergs BK och fick spela en pojklagsmatch. Jag hade väl ingen som helst bollkänsla, men kunde springa snabbt. Detta resulterade tyvärr att jag ofta sprang offside. I pausen talade legendariske ledaren Sven Ahlstrand allvar med mig och hotade att byta ut mig, men till min smala lycka var vi bara elva man och hade ingen avbytare. Några talangscouter fanns inte på Pukevallen när jag började och avslutade min idrottskarriär.
Ljuva jazztoner
Desto roligare var det vissa kvällar då Lars Ammert cyklade hem från flickvännen Lena, som senare blev hans fru, och passerade då Fagerslättsskolans aula, varifrån det strömmade ut de ljuvligaste jazztoner, som kom från Eds orkester, som repeterade.
– På baksidan gick det att smita in och kunde i mörkret sitta och spisa låtar från The American Songbook och andra standardlåtar, som jag hade lärt mig genom att lyssna på Radio Luxemburg eller Charles Dahlgrens Jazzglimtar från USA. Dessutom fanns det två skivaffärer i stan, Pappers-Julle och EssHå-Musik. Min önskan att få vara med och sjunga drömde jag länge om och denna önskan gick i uppfyllelse 30 år senare, då Eds Orkester plötsligt stod utan sångare. Sedan 1988 har jag förmånen att fortfarande vara en del av Eds orkester. Detta har gett ringar på vattnet och sedan några år sjunger jag också med Oldtimers Big Band från Kalmar.
Mycket har under åren lopp handlat om musiken, vilket gäller än idag, då Lars Ammert sjunger i två manskörer.
– Jag går alltså mot ett 50-årsjubileum i Nybro Manskör, vilket infaller vid Valborg, då vi ännu en gång ska sjunga in våren på olika ställen och äldreboenden i Nybro. Musiken i all ära, men framför allt känns det underbart att fortfarande få ha en god hälsa, sammanfattar Lars Ammert.
INGVAR GUNNARSSON
