Vilken är alla tiders bästa glassupplevelse?

0
485

Goddag Nybrobor!

Hettan har varit intensiv vid vår bro. Vi gick direkt från snö till sommar på kortare tid än det 1969 tog för Lestander att få upp handsken och plocka ett slagskott. Vattnet i Bolanders bäck är fortfarande svalt och jag lutar mig lite längre ut över räcket, liksom för att fånga lite av kylan. Det mildrar värmen, men inte tillräckligt.

Så inte överraskande pratade vi om glass på vårt onsdagsmöte i veckan som gick.

– Vilken är din favorit, Brovakten? frågade Lars i Idehult. Min är Sandwich. En riktig vuxensmak, glass och kaka och mat i ett.

Det tråkigaste mänskligheten någonsin stoppat i en frys: Sandwich

Genast utbröt en livlig diskussion. Sandwich är glassarnas vattendelare, av somliga ansedd som det tråkigaste som någonsin lagts i en frys.

Lars kände sig lite nedröstad, men sa:

–Ok, då vill jag höra era bästa glassar. Får se om det är så mycket roligare.

ParadisPelle, som är ekonomiskt lagd, hade sin tydliga favorit.

–Minns ni när Igloo kom. Isglassen med två pinnar. Det kändes så otroligt lyxigt med dubbla pinnar, precis som om det var tänkt att räcka till två. Fast jag delade aldrig med nån. Bröt itu dem lite försiktigt och sög växelvis på båda. En Igloo var en riktig fest. Och tänk att den smakade cola, vi ungar hade ju knappt fått känna den smaken när Igloo kom.

Igloo var den lyxiga isglassen med colasmak och dubbla pinnar.

Kungshalls-Kajsa hade annat hon funderat på.

-Varför i tjottabalongen hette alla glassar något med ”puck” när vi växte upp. Ingen såg ut som en puck, men lik förbannat skulle man stå och förnedra sig och be om en puck när man ville ha en glasspinne. Tur att de inte sålde riktiga hockeypuckar i Trafikkiosken, för då hade man säkert fått fel hela sin barndom och slutat, gråtande av ångest, på en psykologsoffa. Fullständigt vansinnigt glassnamn i en stad som Nybro. Men efter många år kom puckona på glassfabriken på att man borde ha en puckglass, kommer ni ihåg det. Den är nog min favorit, Laktrispucken. Eller kanske klassikern Top Hat, struten med lite choklad och jordgubb i en sträng ner i glassen. Svår att överträffa.

–Top Hat, sa Lars i Idehult förvånad. Var inte det en tidning? Pappa hade några liggande i pannrummet. Tror det var bilder på fattiga människor i varma länder, ni vet sådana som inte behövde ha kläder på sig.

Nu ville ParadisPelle ha ett ord med i den ivriga diskussionen igen. Eftersom han slinker in på Biblioteket och pustar lite ibland, på promenaden från Göljemålagatan till onsdagsmötena vid Bolanders bäck, så anser han sig lite beläst.

–Puck var faktiskt en figur, ett slags väsen, som var symbol för GlaceBolaget GB i gamla tider. Därför kallade man en massa glassar för puck. Samma figur Puck som i Shakespeares Midsommarnattsdröm, faktiskt.

Glassar hette märkligt nog puck, fram till den första riktigt puckformade Lakritspucken.

–Menar du att Shakespeare döpte de svenska glassarna, och han kallade alla puck för att han var fantasilös och inte kom på nåt bättre? KungshallsKajsa var tveksam. Men Brovakarskrälle, sa hon med sin spydigaste stämma, vilken var sin favoritglass. Piggelin, eller?

–Nä, min favorit slår allt. Minns ni Ambrix? Glass i halvliterspaket med tre smaker. Jag brukade köpa mina i Parkgrillen, då den låg nere vid Järnvägsparken. De delade ett paket med kniv och satte i en liten sked. Det var den totala glassfesten. Först nästan outhärdligt kallt allt hålla i paketet, sedan steg för steg, sked för sked, fick man massor av glass i tre färger och smaker. I slutet härligt mjuk nederst i paketet. Så Ambrix 3-smak utser jag till alla tiders glassupplevelse i Nybro.

De andra satt tysta. Drömmande. Förflyttade tillbaka till en barndom fylld av härlig glasslycka i tre smaker.

–Du vinner, sa Lars i Idehult. Som pris får du önska din glassfavorit i framtiden.

–Lätt. Nu gör de mycket glassar med olika godissmaker. Typ Daim eller Snickers och sånt. Jag vill att man ersätter Sandwich, alla tiders tråkigaste glass, med en riktigt elegant och perfekt vuxensmak. Mandelkubb-pucken! En stilfullt kubbformad glass, helt utan chokladöverdrag, men med lite pärlsocker. Och med en mogen fin lätt bitter smak av mandelkubb och en kraskig, smulig konsistens. Allt väl ihopfogat med osötad vanilj.

Kamraterna vid bron hade fått Päronsplitt-färgade ansikten. Säkert gröna av avund och längtande efter en äkta mandelkubb-puck!

Så ä dä, ska ja sä da!

Brovakten

Comments

comments