Sällan är en extra slant så välkommen som i januari…

0
460

Goddag Nybrobor!

Då har januari nästan kommit till sitt slut. Vardagen är tillbaka och helgerna glömda. Ja, eller bara nästan, för de brukar leva kvar på två ställen. Antingen runt magen eller i plånboken.

Själv är jag inte så mycket för träning. Såg de där ”knip”-programmen i TV på 80-talet och sedan dess har det varit lätt att hålla kroppen borta både från benvärmare och kommenderande kvinnor.

Ett extra bidrag i plånboken sitter däremot aldrig fel. Så jag har funderat på något litet extraknäck. Visserligen har senaste tiden varit intensiv vid bron, med både lömsk halka att varna för och ovanligt strid ström i bäcken. Men det finns de som både jobbar och tänker samtidigt, har jag hört, så jag satte igång med mitt mitt projekt: ett riktigt Nybro-korsord.

I mitten av månaden var det färdigt och jag vandrade ner till Nybro-Extra. Marine jobbade och Loa satt och åt kola.

-Här är ett unikt korsord som ni kan få köpa av mig, sa jag och tog en kola. En röd med fruktsmak.

-Javisst, sa Loa, får jag titta. Bra Nybrogrejer är perfekt för oss.

Efter en stund såg han mera bekymrad ut.

-Du Brovakten, vem skulle lösa detta?

-Läsarna, Nybroborna. Ja alla.

-Du tycker inte det är svårt?

-Lite kanske, men man kan ju vinna något, det får inte vara för lätt.

Loa pekade ner ner i korsordet.

-Vågrätt 3 här, ”cyklade kull i Algatebacken”. Sju bokstäver. Vem är det?

Jag tittade förvånad på Loa.

-Kenneth ju! Han skulle på Kristallen men kom bara till Pub Sir John. När han cyklade hem så körde han kull och blev liggande mitt i backen. Det var nog 72 på våren. Min bästa kompis var han, Kenneth. Flyttade sen. Till Göteborg.

-Du tycker inte det är lite internt, hur många vet vem det är efter 46 år? Eller den här på lodrätt 7. ”Hade Penninglotter på pakethållaren”.

-Va, är det någon som kan glömma Lill-Sven? Han som cyklade runt och sålde lotter och skosnören och annat nödvändigt. I en brun skinnväska hade han sina grejer, och den satt fast ordentligt på pakethållaren. Var inne på fabriker och företag och sålde, och Penninglotterna hade dragning den 15 i månaden.

-OK då, men den här knäcker jag inte, på vågrätt 8: ”Sålde Sölle”. Fem bokstäver. Vad är rätt svar där?

-Tyger så klart. Sölle hade Fabriksboden på Stationsgatan. Jag hörde att han kallades Sölle så jag trodde alla visste det.

-Sölle? Varför det?

-Han var en riktig tygknalle, lät som han kom från Västergötland. Och han brukade alltid säga: ”sölle dä va nåt mer, eller?”

Loa såg fundersam ut.

-Vet du vad, jag tror ingen vet så mycket om Nybro som du. Men ditt korsord är för svårt. Jag vill att många ska klara att lösa det.

Så tog han fram en liten lapp och gav den till mig.

-Snyggt jobbat, något ska du ha. Här får du en Triss. Skrapa den så vinner du säkert.

-Men hur, nåt sånt har jag aldrig köpt mig. Mor var emot spel och dobbel. Trodde det hette Stryktipset för att karlar i kortbyxor som jagar en boll egentligen borde ha stryk.

-Det står på baksidan hur man gör.

Loa sa hej och Marine vinkade. Jag snodde tre kolor när jag gick. Två med nötter och en röd.

Framme vid bron tog jag fram min lilla lapp. Triss stod det. Så skulle man skrapa fram belopp. Fick man tre lika vann man. Och med lite tur hamnade man i TV och fick skrapa där.

Jag började med rutan där det stod: skrapas alltid. Under färgen stod det X 1. Jag begrep inget. Ett x och en etta. Det skulle ju vara belopp! Fick väl leta efter fler x och fler ettor då.

Så fortsatte jag. Det stod 1.000.000. Trevligt, men jag var ju ute efter x eller ettor. Nästa: 1.000.000 igen. Skrapade på nytt. 30 kr med ett klöver runt. Sen 90 kr. Sen 150 kr.

Jag andades djupt. Lite spännande var det, fast jag inget begrep. Men två på en miljon, och ett x och en etta. Det var säkert en riktigt bra chans. Kan man kanske sälja en halvskrapad lott?

Lars i Idehult kom förbi.

-Titta, sa jag. Har världens läge på en Trisslott, vill du köpa den? Bra kvalitet, har halva skrapet kvar. Du kan komma i TV.

-Nä men vi kan skrapa ihop, sa Lars. Jag har tur med mig, vet du. Vann två blommiga lakan och en burk aprikoser i en av lottkioskerna på Torget. Tror det var 89.

Så Lars fick skrapa nästa. 10.000. Nu var det min tur. 1.000.

-Spretig lott, sa Lars med kännarmin.

-Tror det är dags för ett X, sa jag och försökte se världsvan ut. Eller en etta. Hoppas!

Sen skrapade Lars. Det blev 30 kr igen, med ett klöver runt.

-Skit, sa jag.

-Wow, sa Lars. Ser du inte. Ett fält kvar. Du har två fantastiska chanser. En miljon! Eller skrapa i TV och vinna ännu mer! Jag tittar på, skrapa nu! Blir det TV får du låna min kavaj och Grattes sponsrar säkert med kalsonger.

-Tack, du får 10 procent. Och en mandelkubb.

 

Nu blev det nervöst. Jag kände adrenalinet, blev varm och lite svettig. Lars glodde över axeln där vi hängde över broräcket.

Jag satte tummen till, riktade nageln mot papperet och tog liksom sats. Men lite för mycket. Lotten gled ur greppet och rakt ner i bäcken. En Bolanders bäck som var ovanligt vinterglad fångade lotten och förde den in under bron. Vi rusade över Storgatan, lagom för att se den rödgula lilla lappen skjutsas iväg bort i vattnet mot Garvare Nybergs, Badhusparken, Linneasjön och kanske ända till Thebacken.

Sällan har en förmögenhet dansat så lätt på vågorna.

-Jag som trodde du skulle vinna en miljon, sa Lars. Hade vatt kul att känna en miljonär.

Själv stod jag tyst en lång stund. Sen frågade jag:

-Vet du vem som cyklade kull i Algatebacken?

-Självklart. Det var ju Kenneth. Flyttade inte han sen? Till Skövde?

-Nä, Göteborg.

-Ja, va dum jag är, Kenneth var det. Det vet ju varenda människa.

Så ä dä, ska ja sä´da!

Brovakten

Comments

comments